älska låten!

Himlen är oskyldigt blå, som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör, det rör inte stjärnorna för.

Älskling jag vet hur det känns när broar till tryggheten bränns,
fast tiden har jagat in oss i en vrå, är himlen så oskyldigt blå.     

När vi växte upp så lekte livet, vi var evighetens hopp.
Det var helt självklart att vår framtid skulle bli oförbrukat fri.

Somrar svepte fram, jorden värmde våra fötter där vi sprang.
Rågen gungade och gräset växte grönt. Hela livet var så skönt.

Frusna på en strand flög vi med drakar medan tiden flöt i land.
Vi var barnen som ingen ondska kunde nå, himlen var så oskyldigt blå.

Nu tar molnen mark, jag var förblindad av att solen sken så stark.
Men mina ögon kommer alltid le mot dig, kan det begäras mer av mig?

Himlen är oskyldigt blå, djupaste hav likaså.
Att regndroppar faller som tårarna gör, det rår inte stjärnorna för.

Älskling jag vet hur det känns när broar till tryggheten bränns,
fast tiden har jagat oss in i en vrå är himlen så oskyldigt blå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0